”Larmkameror” kan ge ökade resurser till skolan eller mer öppet på fritidsgårdarna i Örebro

Idag bjöd vi Socialdemokrater in till ett kunskapsseminarium om ”larmkameror”. Och jag är nu ännu mer övertygad i min inställning till detta: Om vi jobbade med ”larmkameror” på samma sätt som de gjort på 48 av Stockholms skolor skulle vi på sikt kunna frigöra pengar som kan gå till fräschare skolor, fler lärare eller mer öppet på fritidsgårdarna. Den årliga kostnaden för skadegörelse har minskat dramatiskt i Stockholm: på de tre första åren sparades nära 10 miljoner in bara på minskat klotter och fönsterkross.

På dagens seminarium berättade företrädare från Browik och MindMancer om erfarenheterna från användandet av ”larmkameror” på Stockholms skolor (Sveriges största installation av kameror). Avslutningsvis diskuterades hur Örebro kommun i framtiden skulle kunna använda ”larmkameror” i högre utsträckning än idag.

Stockholm har på tre år mer än väl tjänat in de investeringar de gjorde när de satte upp ”larmkameror” på 50 skolor. Stockholm stads fastighetsbolag redovisar minskade kostnader på 17 miljoner (åren 2007-2009), att jämföra med kostnaden för ”larmkamerorna”/värmedetektorerna på 8 miljoner.

Jag tycker att det är dags att utreda en stor investering i ”larmkameror” i Örebro. Tillsammans med utökad information till allmänhet och grannar, förebyggande arbete och andra insatser innebär det ökad trygghet, mer resurser till skolan och bättre förutsättningar att tidigt förebygga att unga fastnar i kriminalitet.

Mer om Stockholms satsning:

  • På 48 av Stockholm stads skolor har SISAB (Skolfastigheter i Stockholm AB) investerat i totalt 130 kameror som är kopplade till en dygnet-runt-bemannad larmcentral där erfaren personal bedömer om risker som upptäcks ska leda till larm till brandkåren, polisen eller att en patrull av fältassistenter ska skickas till platsen.
  • I Stockholm har man en specialgrupp med fältassistenter som rycker ut till skolorna när larmet går till exempel på grund av att en grupp ungdomar är ”för nära skolan” eller att man upptäcker andra ”riskbeteenden” och mönster som sannolikt kan leda till skadegörelse, brand eller inbrott.
  • Systemet är levererat av Örebro-företaget Browik, tillsammans med Göteborgsföretaget MindMancer (som levererar programvara och övervakning av värmedetektorerna).
  • Sedan kamerainstallationen har ingen av de 48 skolorna drabbats av någon brand på skolans utsida (som bevakas), men även det totala antalet skolbränder har minskat. I Stockholm konstateras att kostnaden för klotter och skadegörelse inte försvinner men att den minskar, tillsammans med de stora kostnaderna för ökade försäkringspremier.
  • MindMancers system bygger på att datorerna, efter anvisningar, sorterar bort ointressant information så att larmoperatören kan koncentrera sig på det som är risk. Kamerorna/värmedetektorerna täcker utan problem 300-400 meter, vilket gör att det krävs färre kameror (i snitt 2,2 kameror per skola i Stockholm). Värmekameran ser lika bra när det är mörkt (vanliga kameror kräver ljus för bra bild), är oberoende av väder och identifierar inte personer vilket skyddar integriteten.

Politiska vägval – inte bara personval

Jag har tidigare skrivit om att jag gärna ser en kvinna som nästa partiledare för Socialdemokraterna. Det innebär inte att jag tror att namnet (eller könet) är överordnat allt annat; att det till exempel vore oviktigt vilken politik S driver. Men jag tror att det vore viktigt för Socialdemokratin med en ny kvinnlig ordförande. (De senaste dagarnas spekulationer har dock fått mig att modifiera min önskelista: jag vill att nästa partiledare är kvinna eller ung. Eller både och. När jag berättade det på s-föreningsfikat i lördags så skrattade de och sa: ”du vill alltså inte se en äldre man”, och det var väl i och för sig ett korrekt påpekande…)

Men politiken spelar roll. Politiken och de vägval som en kommande omprövning inom S kräver, är avgörande både för Socialdemokratins framtid som politisk kraft och – självklart – för våra framgångar i nästa val. Det blev extra tydligt när jag läste SvD igår (tack MAX för att ni delar ut SvD till barnfamiljer som vill ha lunch på vägen…).

I en intervju förklarade Veronica Palm, ordförande för S i Stockholm och vice ordförande i Skatteutskottet, att hon stod fast vid såväl förslaget till fastighetsskatt och att hon ville ha en ny förmögenhetsskatt. Dessutom var hon mot sänkt skatt i tjänstesektorn. Som sagt, politiken spelar roll.

Jag gillar verkligen Veronica Palm (har alltid gjort det) även om vi inte alltid är överens i alla politiska frågor. Jag tycker att hon är ett spännande namn i diskussionerna om vem som ska bli ny partiledare. Men hennes uttalanden visar att namnet på nästa partiledare inte automatiskt vinner nästa val för S. Tvärtom, är jag rätt säker på att Veronica presenterade ett program som skulle leda till ytterligare flera mandatperioder i opposition (jag har bloggat om det tidigare, här och här, liksom många andra tror jag att de tre frågorna var farliga ”spökfrågor” för S i valet).

Det där behöver dock inte vara ett problem: om partiet (vilket jag hoppas att vi gör) lyckas samlas bakom en ny rejält omgjord skattepolitik som sänker kostnaden för arbete och som inte uppfattas som hotfull för stora delar av befolkningen så är jag säker på att den kommande partiledaren – Palm eller någon annan – står bakom detta. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Veronica Palm skulle kunna vara en alldeles utmärkt företrädare för en sådan socialdemokratisk skattepolitik.

Men SvD-intervjun visar att det inte går att nöja sig med att prata personer – socialdemokratins utmaning är större än så. Det handlar om att ompröva stora delar av våra politiska förslag så att de tydligt visar för alla svenskar att Socialdemokratisk ideologi fortfarande står stark. Lyckas vi inte med det så finns inte en chans att Veronica Palm (eller Margot Wallström eller Mikael Damberg eller Luciano Astudillo eller Ulrica Messing eller…) blir statsminister 2014. Och eftersom Sverige verkligen behöver en socialdemokratisk regering så är det upp till oss att både välja en klok partiledare och att utforma en klok politik. (Vilket påminner mig om att jag nog borde skriva klart de där blogginläggen om en reformerad socialdemokrati som legat som utkast i någon månad…).

Bränder och otrygghet är priset för passiviteten

(pressmeddelande som gått ut idag)

– Så kallade larmkameror kan förebygga brott, de gör det möjligt att omedelbart skicka en vaktpatrull eller en polispatrull när något verkar vara i görningen. Men trots positiva erfarenheterna av ”larmkameror” har ledningen för den styrande högerkoalitionen inte lyft ett finger för att utöka det nuvarande testet till fler skolor. Bränder, skadegörelse och otrygghet är priset för det. Därför har Socialdemokraterna bjudit in alla intresserade till ett seminarium om hur ”larmkameror” på alla skolor i Örebro skulle kunna minska skadegörelse och otrygghet. Nattens brand på Öknaskolan gör seminariet kusligt aktuellt, säger Björn Sundin, talesperson (s) i Samhällsbyggnadsfrågor.  

Investeringen i ”larmkameror” på hundratals i Stockholm och Södertälje, och på två skolor i Örebro, visar att systemet fungerar och bidrar till att öka tryggheten och minska skadegörelsen. Efter branden på Vivallaskolan för några veckor sedan tog Socialdemokraterna därför initiativ till ett seminarium om ”larmkameror”. Seminariet genomförs på tisdag och då kommer bland annat företrädare för Browik och deras partners att berätta om hur systemet fungerar. De kommer att visa kameror, programvara, berätta om projektet och – förhoppningsvis – även logga in på en skola som är i drift och visa hur det ser ut ”på riktigt”. Alla intresserade är välkomna på seminariet.  

– Det är två viktiga lärdomar som måste dras från branden i natt. Det första är att ord måste följas av handling: att prata om insatser för att förhindra skadegörelse leder ingen vart, det är åtgärder som saknas. Det andra är att vi tar stora risker när vi låter igenbommade och utdömda lokaler stå kvar utan att rivas. När byggnader står tomma utan att användas blir de ett alltför enkelt mål för pyromaner och skadegörelse och därigenom skapar de ökad otrygghet, säger Björn Sundin.

– Vi vet inte vem som startade nattens brand men det är viktigt att kommunen och polisen tillsammans analyserar om branden är en del i något mer organiserat och att insatser görs både på kortare och på längre sikt, säger Björn Sundin. 

Socialdemokraterna har, tillsammans med Vänsterpartiet, föreslagit att ”larmkameror” (värmedetektorer) testas på de skolor där risken för förstörelse är stor och att systemet därefter skulle kunna vara en naturlig del i skyddet av kommunens fastigheter.

Usel avslutning på extrem skithelg

Att Mona Sahlin bestämt sig för att avgå som partiledare var förvånande och onödigt. Jag sörjer och kommer att fortsätta sörja hennes besked; för som dottern (4,5år) sa: ”vi behöver ju Mona”. Om hon bara visste riktigt hur rätt hon har, dottern.

Mona Sahlin borde ha fått ett större mandat från partiet när det gäller att förnya politiken. Hon borde ha fått helhjärtat stöd från alla partimedlemmar och hon borde ha fått en ärlig chans av media. Men tyvärr verkar det fortfarande vara en provocerande tanke att Sveriges nu aktiva, mest erfarna politiker är en kvinna. En sån här dag är lätt att ägna sig åt ”om-lekar”. Om inte förnyelsen i rådslagen hade halvstannat mitt i. Om Mona fått mandat att förnya jobbpolitiken. Om hon (och andra) orkat ta fajten mot frasradikala skattehöjningsförslag. Om lite fler lyssnat när hon (och andra) vädjade om en politik som faktiskt är relevant även för medelinkomsttagare i storstäder. Om inte… Men nu står vi där vi står.

Jag tycker fortfarande att Mona Sahlin är den bästa partiledare Socialdemokraterna någonsin haft. Hon visade på allvar att laget är större än jaget och hon pratade frihet, rättvisa och jämlikhet på ett mer modernt, modigt och självrannsakande sätt än vad vi vågat göra på länge. Och jag vet att hon skulle ha blivit Sveriges bästa statsminister genom tiderna.

Jag önskar att hon under sina sista tre kvarvarande månader som partiledare lyckas med det hon nu tycks vara fast besluten att göra: att lämna över ett starkare, modernare och mer relevant parti till sin efterträdare. Det var det hon inte fick fullt mandat att göra under de tre år hon fick leda partiet.

Nu ska en efterträdare utses. Jag ser gärna en kvinnlig partiledare igen. Det handlar inte bara om symbolik (även om det är en viktig symbol att Socialdemokratin företräds av många kloka kvinnor), det handlar om att bryta igenom glastaket (som nu fått miljoner sprickor, som Hillary Clinton sa): att Sverige någon gång måste vara moget för att välja en kvinnlig statsminister. Sverige påstås ju för i h-e vara världens mest jämställda land. Men det är inte bara det. Jag tror verkligen inte att det finns typiskt kvinnliga och typiskt manliga egenskaper; individer är olika och likväl som män kan vara pampar kan kvinnor vara det. Men Mona Sahlin visade att det går att leda Sveriges största parti på ett annat sätt än det har blivit lett under drygt hundra år tidigare. Och för ett parti som nu mer än någonsin behöver visa att det förändrats från det gamla ”pamppartiet” till ett parti som lyssnar och förstår det folk pratar om, så är flera av de tänkbara kvinnliga kandidaterna mycket mycket bättre som företrädare. Och dessutom skulle en återgång till en manlig ledare av många tolkas som ”åter till det gamla vanliga – det var bara en treårig parentes” (en del skulle tycka att det var en positiv tolkning… men för de flesta negativ).

Visst är det ett problem att några av kandidaterna till synes är omöjliga (Margot Wallström säger att hon inte vill, Ulrica Messing, Carin Jämtin och andra goda kandidater sitter inte i riksdagen…), men vi är ett stort parti; med många goda kandidater. (Jo, visst finns det en och annan tänkbar manlig kandidat också. men det finns bra många fler otänkbara manliga kandidater…)

PS En helg som avslutas med ett sådant besked blir en skithelg, oavsett vad. Skithelgen inleddes när Hammarby förlorade cupfinalen i lördags, men sjungandet, stämningen och sättet Bajen stod upp mot Sveriges näst bästa lag kunde med lite perspektiv på saken ha gett kraft framåt söndagskvällen eller så. Om inte.

Fortsatta brister i dialogen med Örebros krögare

(pressmeddelande som gått ut idag)

I måndags skulle det ha varit ett möte mellan Örebro Kommun och krögarna i staden. Mötet ställdes in men krögarna blev inte informerade om detta. Ett tjugotal krögare hade förväntat sig att träffa politiker, tjänstemän och representater från polisen men inga ansvariga politiker fanns på plats.

– Att inte ha en ordentlig dialog med stadens krogar är illa nog, men att slarva bort deras tid är nog ännu värre. Om kommunen inte meddelat att mötet var inställt borde ansvariga politiker be om ursäkt, säger Björn Sundin, talesperson (s) i samhällbyggnadsfrågor.

– Efter flera år med olika turer kring uteserveringar där dialogen med ansvariga krögare inte skötts på ett tillfredsställande sätt är det givetvis angeläget att dialogerna sköts extra noga framöver.

– Restaurang- och nöjeslivet är viktigt för Örebros utveckling och för medborgarnas trivsel. Att slarva med dialogen är inte bra för kommunen och det är inte bra för de som valt att driva en verksamhet i city.

Ny väg ger nya möjligheter för Gustavsviksområdet

Idag öppnades Gustavsviksbron och Södra vägen för trafik.Det är efterlängtat. Som, Jonas Karlsson och Irén Lejegren påpekade, är det här sista delen i det jättestora trafikpaket som Örebro-partierna (de flesta…) enades om på 90-talet. Irén och Jonas drev processen då och även om de också gladdes åt öppnandet av den viktiga vägen så kändes det förmodligen lite trist att de inte fick vara med och inviga (det gjorde istället Fredrik Persson, MP, som tidigare varit emot viktiga delar i Trafikpaketet…).

När man står på bron och ser de enorma möjligheter som nu öppnats med den nya vägen och bron är det lätt att glömma skälen till att vägen och bron en gång började planeras (och under många år var det en av de allra viktigaste frågorna för Örebro kommun att få Vägverket att prioritera bygget – så mycket att kommunen till och med förskotterat pengar för att den skulle bli verklighet). De mest akuta skälen var egentligen:

  • Bron och den nya vägen öppnade möjligheten att köra runt centrala Örebro vilket minskar genomfartstrafiken i stadskärnan.
  • Bron ersätter järnvägsövergången vid Gustavsvik, som var en av Sveriges mest olycksdrabbade plankorsningar.

Att förverkliga bron och den nya vägen var en utdragen kamp för att minska den onödiga trafiken i city och att bli kvitt en farlig trafiklösning vid järnvägsövergången vid Gustavsvik. Men när man står på bron så är det som sagt de nya möjligheterna som tränger på.

Nu öppnas nämligen nya möjligheter för Gustavsviksfältet, som – rätt använt – kan bli en ännu starkare motor i Örebros besöksnäring.

Gustavsviksbron och Södra vägen gör det möjligt att utveckla Gustavsviksområdet ännu mer. Örebro har redan idag en fantastisk anläggning i Gustavsvik och området runt bad och camping skulle i framtiden kunna utvecklas till ett ännu större centrum för besöksnäringen, med direkt anslutning till motorvägen.

Förslagen om en stor multiarena vid Gustavsvik skulle, tillsammans med en fortsatt utveckling av Gustavsviks bad och camping, tillföra något nytt till Örebro och skapa nya jobb och bidra till Örebros utveckling. Med rätt skyltning från motorvägen (och nya trafiklösningar på Aspholmen) skulle Gustavsviksområdet bli Örebros motsvarighet till Percy Nilssons vision om Hyllie i Malmö: ett område som får folk att svänga av motorvägen för att uppleva något mer. Hyllie är ett rätt mycket större projekt (bara Malmö Arena är ju gigantisk), men tanken går att låna.

Med två så stora magneter i området skulle det på lite sikt vara möjligt att knyta ihop Gustavsvik med Brunnsparken och skapa ett besöksmål som erbjuder bad, camping, idrott och Sveriges bästa revy – Hjalmar – i samma område. Då öppnas även möjligheter för en utveckling av Brunnsparken och ett förverkligande av idéer som till exempel Bert- och Suneland. Området Gustavsvik-Brunnsparken skulle kunna locka hundratusentals nya besökare till Örebro.

Ett överklagande FP kan komma att ångra

Idag publicerar NA min krönika, denna gång om ett eventuellt omval i Örebros nordöstra valkrets. Jag tror att ett omval gynnar Moderaterna och Socialdemokraterna (läs mer om mina beräkningar här). Fast egentligen tror jag inte att det blir omval. Här är krönikan, i sin helhet:

Nu tror somliga att det är klart att det blir omval i Örebro. Trots att det är känt att den röst som tappades bort i Halmstad inte skulle förändrat valutgången så kan just den rösten innebära att tusentals örebroare måste rösta om.

Om det blir omval får vi veta först om cirka en månad och därför borde alla politiker i Örebro kommun samlas för att hitta långsiktiga svar på örebroarnas viktigaste fråga: ’vem ska styra Örebro framöver?’ Vi borde prata om ledningen, om jobben, om kommunens ekonomi, om skolan och omsorgen och om nya företagsetableringar i Örebro. Att låta Örebro sakna en tydlig ledning i uppemot ett halvår är inte rimligt, om det skulle bli omval dröjer det nämligen till april-maj innan en nyvald kommunledning tillträder. Nu, mer än tidigare, behöver Örebro en bred samling för jobb och utveckling.

En snabb repetition: vid valen den 19:e september slarvades det med rösthanteringen, bland annat i Halmstad där ”poströster” tappades bort och inte blev räknade. En av de bortslarvade halmstadsrösterna hörde hemma i den nordöstra valkretsen i Örebro, där Socialdemokraterna tog det sjunde mandatet med en rösts övervikt. Om den bortslarvade rösten hade varit en folkpartiröst hade FP fått ett mandat till.

Nu är det dock allmänt känt att rösten inte var en röst på Folkpartiet: den enda som vet vad det står på den borttappade rösten är hon som röstade, och hon har uttalat sig i radio och berättat att hon INTE röstade på Folkpartiet. Det är alltså en lite irriterande ironi att det mycket väl kan bli omval på grund av en röst som vi vet inte skulle ha förändrat valresultatet.

Valprövningsnämnden kommer att avgöra frågan i december och de ska ta hänsyn till såväl sannolikhet som till praktiska detaljer. Till exempel ska de söka andra sätt att lösa oklarheter än att besluta om omval (läs lagtext här!). Omval ska bara hållas om det är säkert att misstag påverkat valutgången. Och det är ju, trots allt, inte ens troligt att det gjort det (däremot borde de allvarliga misstagen leda till avskedanden och andra förändringar bland annat i Halmstad).

Men även om det skulle bli omval så tror jag inte för ett ögonblick att det skulle gynna exempelvis Folkpartiet, eller att det skulle innebära ett fortsatt högerstyre i Örebro.

Man kan ganska säkert utgå från att stora partier normalt gynnas av omval, i ett omval i en enda valkrets får små partier mindre uppmärksamhet än i en vanlig valrörelse. I detta fall kan man dessutom utgå från att Folkpartiet kommer att tappa på grund av att många väljare är irriterade på FPs anklagelser och verkar tycka att de agerat som dåliga förlorare. Jag tror dessutom att Miljöpartiet kommer att förlora på att deras stöd till högerpartierna blir ännu mer uppmärksammat då det är uppenbart att de inte stöder ett rödgrönt styre i Örebro.

Ett enkelt antagande om att var tionde väljare i valkrets Nordost byter parti vid ett omval, att de stora partierna gynnas på bekostnad av de små och att Folkpartiet och Miljöpartiet drabbas särskilt innebär att såväl Folkpartiet som Centerpartiet riskerar att förlora varsitt mandat i Kommunfullmäktige – till Moderaterna och Socialdemokraterna (hur jag räknat kan du se här).

I sak förändrar inte detta balansen mellan de båda tidigare ”blocken” i Örebro-politiken. Men det innebär att Moderaterna skulle utgöra mer än hälften i ett högeralternativ och att S+V skulle vara ännu närmare att på egen hand bilda ett majoritetsstyre.

Folkpartiets överklagande av valresultatet var inte bara magsurt utan dessutom otaktiskt. Hade jag – gud förbjude – varit folkpartistisk partistrateg skulle jag ha sagt: ”andas ut och var tacksamma för att vi inte tappade mer – nu tar vi tag inför nästa val, för ett omval tjänar vi ingenting på”. Men det var inte vad folkpartisterna gjorde. Och jag tror att de kommer att få anledning att ångra det beslutet.

Ett omval stärker S och M

I torsdags rapporterade media att Valmyndigheten yttrat sig och att de konstaterar att det kan bli omval i nordöstra valkretsen i Örebro. Nyheten ledde till olika typer av reportage, och jag medverkade i såväl Radio Örebro och i Tvärsnytt. Valmyndighetens yttrande (som du kan läsa här) är möjligen något tydligare än man kunde anat, men likväl säger de ungefär det man kunde väntat sig: Halmstad har tappat bort en röst som hörde hemma i den nordöstra valkretsen i Örebro och om den var en röst på folkpartiet hade FP fått ett mandat till (nu är det i och för sig känt att rösten inte var en FP-röst, men det har inte Valmyndigheten tagit hänsyn till eftersom det inte är deras uppgift – det kan dock anses vara Valprövningsnämndens uppgift att ta hänsyn till).

Men med anledning av den där nyheten och de frågor jag fick från journalisterna roade jag mig med att räkna i Valmyndighetens valsimulator. Då blir det så här:

M: 6110 röster (+1200 röster), 5 mandat (+1)

C: 883 röster (-400 röster), 0 mandat (-1)

FP: 900 röster (-1040 röster), 0 mandat (-1)

KD: 1057 röster (-400 röster), 1 mandat (+/-0)

S: 9982 röster (+1200 röster), 8 mandat (+1)

V: 1296 röster (+/-0), 1 mandat (+/-0)

MP: 946 röster (-400), 1 mandat (+/-0)

SD: 1204 röster (+/-0), 1 mandat (+/-0)

Slutsatsen är att Moderaterna och Socialdemokraterna får varsitt nytt mandat, vilket i sig inte förändrat majoritetsförhållandet i Kommunfullmäktige.

Totalt antal röster 22378 (samma antal som de ovan nämnda partierna fick totalt i september, jag har räknat bort ”övriga partier” för att göra det lite enklare). Totalt finns 27395 röstberättigade i valkretsen.

Om man sedan räknar på att valdeltagandet ökar med 100 personer i vart och ett av Vivallas tre valdistrikt (där valdeltagandet är lägst, mellan 62 och 65%) så förändrar det ingenting i beräkningen ovan, förutom att S kommer närmare ett nionde mandat…

Hur jag gjorde:

  • Jag utgick från att exakt samma antal personer går och röstar om det blir omval (det är i och för sig inte troligt: å ena sidan kommer några röster att försvinna av olika skäl men å andra sidan tror jag att valdeltagandet kommer att bli högre).
  • Jag utgick från att var tionde väljare ändrar sig: det är ett någorlunda rimligt antagande (även om det är omöjligt att förutse) eftersom ett omval måste anses vara ett helt nytt val (se nedan om övriga antaganden som hänger ihop med detta).
  • Jag utgick också från att stora partiet tjänar på ett omval, och det är ett rimligt antagande: det som lyfter små partier i valrörelserna anses vara att de får mer uppmärksamhet än de får annars. I ett omval kommer de inte att uppmärksammas så mycket i exempelvis media. Och de stora partierna kommer att kunna mobilisera alla resurser i den valkrets där omvalet sker.
  • Jag utgick från att Folkpartiet kommer att tappa många röster, på grund av att många människor är irriterade på deras överklagande som av många anses vara ”surt sa räven” (att överklaga leder sällan till ökad sympati).
  • I övrigt fördelade jag tappet (som blir konsekvensen av att de stora partierna går framåt) jämnt mellan de andra små partierna (vilket självklart inte kommer att ske). Jag tror visserligen att Miljöpartiet kommer att tappa vid ett eventuellt omval eftersom deras stöd till en högerkommunledning kommer att vara mer uppenbart nu (utan rödgrön riksvalrörelse och efter att de tydligt tagit ställning efter valet). Men jag gjorde det lätt för mig och drog bort lika mycket från dem som från KD och C.
  • Jag lät V och SD stå kvar på exakt samma antal röster. V för att de verkar ligga på den nivån (samma antal 2006) och att jag inte kan se varför de skulle tappa denna ”kärntrupp”. SD spelar ingen roll för majoritetsförhållandena så dem brydde jag mig inte om (även om jag tror att det kan finnas en risk att de ökar i ett omval då fler förmodligen är trötta på ”det där politiska käbblet”).